Mentala utsläpp

En förskönande omskrivning

Hjälp, jag fattar inte

Kategori: Fritt svävande tankar

Varför är de så svårt att veta när de heter de och när de heter det?

För ett antal år sedan försvann känslan för "dem" respektive "de" när båda ersattes av "dom". Nu är det "det" som håller på att tas över av "de" hos en hel generation, till och med i skrivet språk, och det blir faktiskt alltmer svårt att veta vad människor säger ochmenar. Tvetydigheterna står som spön i backen när särskrivningar och märkliga pronomen (som väl kan heta pronomina i plural, för övrigt) sprids i språket. Tyvärr tror jag att de som sprider detta ofta inte har tillräcklig språkkänsla för att själva ens inse detta.

KOMMENTARER:

  • Firestorm säger:
    2008-06-30 | 13:50:13
    Bloggadress: http://detbrinner.blogg.se/

    Jag tror att om man läser mycket böcker under sin uppväxt och blir uppmuntrad av sina föräldrar, så kommer man att få in en naturlig känsla för detta. Men problemet är väl att böcker känns förlegade nu för tiden, så andra saker som tv och dator tar över uppmärksamhet och så vidare. Själv är jag jätteglad att jag blev så pass uppmuntrad av mina föräldrar att jag kunde läsa vid fyra års ålder och alltid har känt mig mycket säker på hur språket ska användas.

  • jesterdaze säger:
    2008-06-30 | 20:23:10
    Bloggadress: http://jesterdaze.webblogg.se/

    I den mån jag själv är den att avgöra saken, så känner jag mig också tämligen lyckligt lottad på den punkten. Men det är inte roligt att läsa text så som den skrivs av många ungdomar (och vuxna för den delen) i dag. Jag tycker att det är en sorts fatigdom, och den blir ännu värre av att de inte själva tycker att den är ett problem.



    Om matematiken hade ett liknande fenomen, så skulel 6 och 9 flyta ihop till att vara samma sak, och de som sa 9 istället för sex eller tvärtom skulle inte tycka att det var ett problem.



    Vänta bara tills ni ska löneförhandla, mina vänner.

  • Susanne säger:
    2008-07-02 | 14:52:27

    Jag stör mig också stundtals enormt på text som är skriven alltför "slarvigt". Jag tror också att ett idogt bokläsande under tidiga år främjar känslan för att skriva. Men jag tror att det finns ytterligare ett par skäl:



    Internet är en idag en mycket populär kommunikationskanal och språket här ute har, åtminstone under mina snart tio år här ute, alltid varit av en mer informell karaktär än det språk som används i äldre mediaformer. Kanske är det så att språket här ute har "spillt över" till andra media? Varför språket på Internet är av en annan karaktär än på andra ställen? Vet inte. Kanske är det så som många säger? Att Internet i mångt och mycket är ungdomarnas arena och att deras språk därför har följt med dit?



    Ett annat skäl till det informella, eller slarviga, språket kanske är den alltid pågående språkförändringen? Språket är ju aldrig helt statiskt utan förändringar i det sker hela tiden. Och en annan då, som har detta med att man skriver på ett sätt och talar på ett annat, kanske reagerar lite extra när de skillnaderna inte görs lika frekvent längre? För visst är det så att det talade och det skrivna språket är mer likt vart annat i dag?



    Nåväl... Detta vara bara några tankar kring språk och språkbruk.



    Ha en bra dag!

  • jesterdaze säger:
    2008-07-05 | 00:31:28
    Bloggadress: http://jesterdaze.webblogg.se/

    Det finns naturligtvis en alldeles rimlig del i det hela som består i naturlig utveckling. Och på ett sätt är det ju per definition en naturlig utveckling. Men jag tror det behövs människor som stretar emot, likaväl som människor som försöker utveckla. Möjligen får den snabba utvecklingen just nu för mycket stöd i de snabba och direkta medierna för språkets bästa.



    Det som verkligen stör mig är den typ av "förenkling" som i själva verket innebär att semantisk innebörd försvinner eller blir tvetydig. Jag får en känsla av att många inte ens förstår när saker blir tvetydiga, och då håller vi i själva verket på att förlora vår förmåga att kommunicera.



    Den dag "skumtomte" och "skum tomte" inte längre är olika saker, hur ska vi då kunna veta vilken vi ska äta och vilken vi ska sky?

Kommentera inlägget här: