"Staten bör inte subventionera läxhjälp som bara vissa har råd med, enligt de rödgröna"

Det kan man ju i sak tycka är en logisk tanke

Men med samma logik finns ju en himla massa saker som inte ska subventioneras med statliga pengar. Miljöbilspremien är ju i samma anda en styggelse, till exempel. Man subventionerar ju nybilsköp för de rika som har råd med nya bilar. De fattiga får inget ut av den subventionen. Vad är skillnaden?

Eller subventionerad tågtrafik. De som inte har råd att resa alls, då?

Skattefinansierad finkultur? Hur många fattiga har råd att åka till Stockholm för att dra nytta av den?

Ock så vidare....

Jag tror att ekvationen bakom subventioner och dess värde för Sverige som helhet (miljö, konkurrenskraft, sysselsättning, infrastruktur, välmående, etc) är mycket mer komplicerad än att begränsa sig till "vilka som har råd att nyttja" den enskilda subventionen.