Mentala utsläpp

Jag vet knappt vad jag ska tro om Littorin-affären längre. Min gissning är att Aftonbladet med Jan Helin i spetsen till slut tvingas backa, inte för att de nödvändigtvis har fel, utan för att de inte har någon rätt att agera både förundersökning, domare och bödel på det sätt de nu gör.

Jan Helin för dessutom märkliga resonemang:

"Littorin föreföll överrumplad och slog ifrån sig och sa nej, nej. Det var knappast en dementi eftersom han i det läget inte alls fått uppgifterna presenterade för sig."

Om nån möter dig på en flygplats och hävdar att du langar narkotika, behöver du mer detaljer då, eller säger du omedelbart "Nej, nej"?

"Det handlar om att förvissa sig om att vi får lägga fram det vi har fått reda på och få svar på våra frågor."

Samma sak här. Vilken rätt har någon att kräva att du lyssnar på deras story om att du skulle langa narkotika? Du har sagt nej, och vill inte ödsla tid och kraft på att trassla in dig i en diskussion om saken.

Oavsett om Littorin gjort detta eller ej, så är Aftonbladets resonemang om sina rättigheter att kräva och få svar på frågor märkliga. Hela resonemanget utgår från att tidningens anklagelser är sanna.

Det är fullt möjligt att anklagelserna stämmer, men i Sveriga är man oskyldig tills man är dömd skyldig, och för ett preskriberat brott blir man inte dömd, så rent juridiskt är och förblir Littorin rimligen oskyldig.  

Eftersom saken inte är rättsligt prövad, så föreslår jag att du, Jan Helin, för en kort sekund tänker dig in i situationen att Aftonbladet har fel. Att ni vägrar ta ett sanningsenligt nej för ett nej, och att ni envisas med att få svar på frågor baserade på felaktig och lögnaktig information. Att ni hävdar att ni har rätt till en "ordentlig" dementi, samtidigt som de enda "bevis" ni har göms bakom källskyddet, och alltså inte ens kan verifieras av andra, är fabricerade eller på anat sätt felaktiga.