Mentala utsläpp

Igår hade jag nöjet att höra en konversation om Norrlands nackdelar och fördelar, mellan två icke norrlänningar, varav den ene to Norrlands parti, utan att verka veta riktigt vad han talade om. Icke-norrlänningen sa att han inte stod ut med mörkret, och den som försvarade norrland sa att det får man igen under sommaren, då det aldrig är mörkt.  Men båda missade en väsentlig aspekt, nämligen denna:

Hur mörkt det än är så finns där alltid stjärn- och månljus. Är det kallt är det dessutom mer troligt att det är klart. Och i klart väder, med månen lysande, och gott om vit snö, så är det inte på långa vägar så mörkt som det är under i princip hela natten i södra sverie på vintern. Det är helt sant att det inte är dagsljus, och kanske inte heller den sortens ljus man blir pigg och frisk av. Men det är inte så beckmörkt som många verkar tro. Det är snarare ett trolskt skimmer över hela tillvaron i de bästa stunderna. Jag tror i själva verket att inget är så deprimerande som det mörka, fuktiga slask som kallas vinter i södra sverige. Där är det enda ljuset i den mulna och snöfria vintern elljuset från gatbelysning och annat konstlat ljus, i den mån man är inom synhåll för sådant.